|
Ich weiß ein’ schöne Rose,
hell wie ein Lilienblatt,
die lauter Trost und Freude
für mich im Herzen hat.
Ich hör sie reden überall,
in jedem Lied der Nachtigall,
so freundlich und so hold.
Schön wie die helle Sonne
ist sie, wie Purpur klar.
Gott lass dich niemals trauern,
nur froh sein immerdar.
Ach, mögen die sich finden,
in Lust und Freude binden,
die solch Verlangen han.
Ich seh die Sonne sinken,
seh wieder sie aufgehn.
An welchem fernen Tage
werd ich dich endlich sehn!
Im Herzen bist du stets bei mir,
lebwohl, lebwohl, ich bleib bei dir,
vieltausendmal gut’ Nacht!
|
Jag vet en dejlig rosa,
och vit som liljeblad.
När jag på henne tänker,
så görs mitt hjärta glad.
Dess stämma ger en hjärtans tröst,
lik näktergalens blida röst,
så hövisk och så ljuv.
Som solen fagert skiner,
är hon som purpur klar.
Gud låt dig aldrig sörja
men alltid vara glad!
Må de få komma samman
med hjärtans fröjd och gamman,
som längta till varanní!
Var dag går solen neder
och dagelig uppgår.
När kommer dagen blider,
att jag dig skåda får?
I hågen är du städs mig när.
Farväl, farväl, min hjärtlig kär!
Mång tusende god natt!
|
