Zur Mittsommerzeit

Du lindar av olvon en midsommarkrans
och hänger den om ditt hår.
Du skrattar åt mångubbens benvita glans,
som högt över tallen står.
I natt skall du dansa vid Svartramatjärn
i långdans, i språngdans på glödande järn.
I natt är du bjuden av dimman till dans,
där Ull-Stina, Kull-Lina går.

Nu tager du månen från Blåbergets kam
att ge dig en glorias sken.
Och ynglet som avlas i gölarnas slam
blir fålar på flygande ben.
Nu far du till Mosslinda, Mosslunda mor,
där Ull-Stina, Kull-Lina, Gull-Fina bor.
I natt skall du somna vid Svartrama damm,
där natten och mossan är len.

Du bindest von Blüten den Mittsommerkranz,
dein Goldhaar im Nachtwinde weht.
Du lachst in des Vollmondes beinweißem Glanz,
der hoch in den Bergkiefern steht.
Heut Nacht sollst du tanzen im Walde am Teich
Repolka und Hambo im Moose so weich.
Die Nacht wird dich laden im Nebel zum Tanz,
wo Ull-Stina, Kull-Lina wohnt.

Jetzt nimmst du den Mond von des Blauberges Kamm,
der gibt dir den festlichen Schein.
Und Mückenbrut, tief aus der Schilftümpel Schlamm,
tanzt Reigen auf zitterndem Bein.
Nun fährst du dorthin, wo die Seejungfer wohnt,
wo Ull-Stina, Kull-Lina, Gull-Fina thront.
Heut Nacht sollst du schlafen am Svartrama Damm,
wo Lüfte und Düfte so mild.