Fredmans sång nr. 21 / So troll’n wir uns

schwedische Kurzfassung

1. Så lunka vi så småningom,
   från Bacchi buller och tumult,
   när döden ropar: Granne kom,
   ditt timglas är nu fullt.
   Du gubbe fäll din krycka ner,
   och du, du yngling lyd min lag,
   den skönsta nymf, som åt dig ler,
   inunder armen tag.

   Tycker du att graven är för djup,
   nå välan så tag dig då en sup,
   tag dig sen dito en,
   dito två, dito tre
   så dör du nöjdare.

3. Men du som med en trumpen min,
   bland riglar, galler, järn och lås,
   dig vilar på ditt penningskrin,
   inom ditt stängda bås;
   och du som svartsjuk slår i kras
   buteljer, speglar och pokal:
   bjud nu godnatt, drick ur ditt glas,
   och hälsa din rival.

   Tycker du att ...

6. Men du som med en ärlig min,
   plär dina vänner häda jämt,
   och dem förtalar vid ditt vin,
   och det liksom på skämt,
   och du som ej försvara dem,
   fastän ur deras flaskor du,
   du kan väl slicka dina fem,
   Vad svarar du väl nu?

   Tycker du att ...

8. Säg, är du nöjd, min granne säg,
   så prisa världen nu till slut;
   om vi ha en och samma väg,
   så följoms åt; drick ut.
   Men först med vinet rött och vitt,
   för vår värdinna bugom oss,
   och halkom sen i graven fritt,
   vid aftonstjärnans bloss.

   Tycker du att ...

deutsch

1. So troll’n wir uns ganz fromm und sacht
   von Weingelag und Freudenschmaus,
   wenn uns der Tod ruft: Gute Nacht,
   Dein Stundenglas rinnt aus.
   Wer heut noch frech den Schnabel wetzt
   und glaubt, ein großer Herr zu sein,
   pass auf, der Schreiner hobelt jetzt
   grad schon an deinem Schrein.

   Scheint das Grab dir tief und dumpf sein Druck:
   Alavott, so nimm noch einen Schluck,
   und noch einen hinterher,
   und rasch noch zweie, dreie mehr,
   dann stirbt sich’s nicht so schwer.

2. Der nach des Andren Liebsten schielt
   und doch sich fühlt als Nobelmann,
   pass auf! Dem Spielmann, der dir spielt,
   springst du ins Grab voran!
   Und du, der toll vor Eifersucht
   zerschmiss einst jedes Glas im Saal –
   wenn dich der Tod im Bett besucht –
   hoch lebe dein Rival!

   Scheint das Grab dir tief und dumpf sein Druck:
   Alavott, so nimm noch einen Schluck
   und noch einen gleich dabei
   und rasch noch zwei und noch drei,
   dann sirbst du sorgenfrei.

3. Was hilft’s, wenn du vor Wut auch spuckst,
   der Tod ist keiner Münze feil.
   Von jedem Schlückchen, das du schluckst,
   schluckt schon der Wurm sein Teil.
   Ob niedres Pack, ob hohe Herrn –
   am Ende sind wir Brüder doch:
   dann leuchtet uns der Abendstern
   ins gleiche finstre Loch.

   Scheint das Grab dir tief und dumpf sein Druck:
   Alavott, so nimm noch einen Schluck,
   und noch einen hinterher,
   und rasch noch zweie, dreie mehr,
   dann stirbt sich’s nicht so schwer.

T: Carl Zuckmayer.
Q: Es wollt ein Bauer früh aufstehn.

Original

1. Så lunka vi så småningom,
   från Bacchi buller och tumult,
   när döden ropar: Granne kom,
   ditt timglas är nu fullt.
   Du gubbe fäll din krycka ner,
   och du, du yngling lyd min lag,
   den skönsta nymf, som åt dig ler,
   inunder armen tag.

   Refrain:
   Tycker du att graven är för djup,
   nå välan så tag dig då en sup,
   tag dig sen dito en,
   dito två, dito tre
   så dör du nöjdare.

2. Du vid din remmare och press,
   rödbrusig och med hatt på sned,
   snart skrider fram din likprocess,
   i några svarta led;
   och du som pratar där så stort,
   med band och stjärnor på din rock,
   ren snickarn kistan färdigt gjort,
   och hyvlar på dess lock

   Tycker du att ...

3. Men du som med en trumpen min,
   bland riglar, galler, järn och lås,
   dig vilar på ditt penningskrin,
   inom ditt stängda bås;
   och du som svartsjuk slår i kras
   buteljer, speglar och pokal:
   bjud nu godnatt, drick ur ditt glas,
   och hälsa din rival.

   Tycker du att....

4. Och du, som under titlars klang.
   din tiggarstav förgyllt vart år,
   som knappast har, med all din rang,
   en skilling till din bår;
   och du, som ilsken, feg och lat,
   fördömer vaggan, som dig välvt,
   och ändå dagligt är plakat
   Till glasets sista hälft.

   Tycker du att ...

5. Du som vid Martis fältbasun,
   i blodig skjorta sträckt ditt steg,
   och du, som tumlar i paulun,
   I Chloris armar feg;
   och du som med din gyllne bok,
   vid templets genljud reser dig,
   som rister huvud lärd och klok,
   och för mot avgrund krig.

   Tycker du att ...

6. Men du som med en ärlig min,
   plär dina vänner häda jämt,
   och dem förtalar vid ditt vin,
   och det liksom på skämt,
   och du som ej försvara dem,
   fastän ur deras flaskor du,
   du kan väl slicka dina fem,
   Vad svarar du väl nu?

   Tycker du att ...

7. Men du, som till din återfärd,
   ifrån det du till bordet gick,
   ej klingat för din raska värd,
   fastän han ropar: Drick,
   driv sådan gäst från mat och vin,
   kör honom med sitt anhang ut,
   och sen med en ovänlig min,
   Ryck remmarn ur hans trut!

   Tycker du ...

8. Säg, är du nöjd, min granne säg,
   så prisa världen nu till slut;
   om vi ha en och samma väg,
   så följoms åt; drick ut.
   Men först med vinet rött och vitt,
   för vår värdinna bugom oss,
   och halkom sen i graven fritt,
   vid aftonstjärnans bloss.

   Tycker du att ...

Aussprache

1. So lünka wi so smonignum,
   fron Bachi büller o’ tümült,
   när döden rupar: Granne kumm,
   ditt tihmglas är nü füllt.
   Dü gübbe fäll din krücka nehr,
   o’ dü, dü üngling lüd min lag,
   den schönsta nümf, som oht dij lehr,
   inünder armen tag.

   Refrain:
   Tücker dü att grawen är för djüp,
   no wälan sotag dij do en süp,
   tag dij sen ditto ehn,
   ditto twoh, ditto treh
   so dör dü nöjdareh.

2. Dü wid din remmareh o’ press,
   rödbrüsig o’ med hatt po snehd,
   snart schriker fram din lihkprossess,
   i nogra swarta lehd;
   o’ dü som prattar där so sturt,
   med band o’ chärnur po din rock,
   rehn snickarn kistan färdijt gjohrt,
   o’ hüwlar po dess lock.

   Tücker dü ...

3. Men dü som med en trümpen min,
   bland riglar, galler, järn o’ los,
   dij wilar po ditt penningschrin,
   inom ditt stängda bos;
   o’ du sum swart-chük slor i kras
   büteljer, speglar o’ pokal:
   bjüd nü gudnatt, drick ür ditt glas,
   o’ hälsa din rival.

   Tücker dü ...

4. O’ dü, sum ünder titlars klang
   din tiggarstaf förgüllt wart or,
   sum knappast har, med all din rang,
   en schilling till din bor;
   o’ du, sum ilsken, feg o’ lat,
   fördömer waggan, sum dij wälft,
   o’ ändo daglijt är plakat
   till glasets sista hälft.

   Tücker dü ...

5. Dü sum wid Martis fältsbasün,
   i bludig churta sträckt ditt steg,
   o’ dü, sum tümlar i paulün,
   i Kloris armar feg;
   o’ dü sum med din jüllne buk,
   wid templets jenljüd rehser dij,
   sum rister hüwüd lärd o’ kluk,
   o’ för mut afgründ krij.

   Tücker dü ...

6. Men dü sum med en ärlij mihn,
   plär dina wänner häda jämt,
   o’ dem förtalar wid ditt wihn,
   o’ det liksum po schämt,
   o’ du sum ej förswora dem,
   fastän ür deras flaskur dü,
   dü kan väll slicka dina fem,
   wad sworar dü väl nü?

   Tücker dü ...

7. Men dü, sum till din oterfärd,
   ifron det dü till bordet jick,
   ej klingat för din raska färd,
   fastän han rupar: Drick,
   drif sodan jäst fron mat o’ win,
   schör hunum med sitt anhang üt,
   o’ sen med en owänlig min,
   rück remmarn ür hans trüt!

   Tücker dü ...

8. Säg, är dü nöjd, min granne säg,
   so prihsa wärlden nü till slüt;
   um wi ha en o’ samma wäg,
   so följoms ot; drick üt.
   Men först med winet rött o’ witt,
   för wor värdinna bügum uss,
   o’ halkum sen i grawen fritt,
   wid aftons-chärnans bluss.

   Tücker dü ...